*lalalaa*

Var i affären idag med mamma en lite pytte stund, sen åkte vi till mormor och morfar. Det var trevligt, vi spelade kort och tärning och jag förlorade som alltid. Nu sitter jag här och lyssnar på Hurt med Johnny Cash och drömmer mig bort. Trevligt trevligt. Kjolen på bilden är för övrigt en julklapp.

JULAFTON

OH NOES!

Idag(igår) är(var) det julafton. Jag fick grejer. Jag var julnisse. Eller heter det tomtenisse? Iaf, jag delade ut klapparna. Jag var cool. Och jag och pappa fick kentboxen av tomten, woho! Jag fick mer också, drack glögg och åt godis. Det var gott, fast ändå äckligt. Och kusin hade lösbröst. Very nice, indeed. Jag har visst väldigt många punkter här... Jaha.

Jag fick en ny mobil bland annat,
samt pengar,
tre tröjor,
en vit prinsesskjol,
ett par tights/legins(?),
två böcker(<3),
presentkort på adlibris,
ett halsband,
en BH-sak(huh?)...

that's it tror jag.


Jag har inte skrivit något på...okej då, ett dygn. Trodde det var mer. Ibland skäms jag över mina ärr. Oj, undrar var det kom ifrån. Förlåt, jag är trött. Sånt här händer då. :O

Hejdå. Nu ska jag skriva.
Liten bild på mig också, bara för att den är så failad och för att ni ska få se kusins fina bröst. Eller något.

Tomtenisse och enerverande ensamhet

Haha. Imorgon är det jul. Sug.

Jag ska fråga min kusin om hon vill vara tomtenisse med mig, för annars tror jag inte någon kommer fatta mina rim. Min handstil är f a i l. As with everything else.

Men men, idag har inte hänt mycket. Vaknade av att pappa väckte mig, efter att jag haft ännu en störd, otroligt enerverande dröm. Han var gullig, spelade From First To Last bara för mig, sen satt vi och lyssnade på Sonny när han sjöng vid frukosten, diskuterade musik och minnen. Jag tror jag drömde om Aiden konserten inatt, innan den jobbiga drömmen. Det gör lite ont att komma ihåg.

Ibland önskar jag att jag kunde glömma, att jag inte behövde blockera minnena konstant. Fast samtidigt vill jag inte att de ska försvinna, de betyder för mycket. Men ändå, de gör för ont om natten, jag orkar inte ligga och känna mig maktlös och ensam i sängen varje natt. Jag önskar jag inte bodde i mitt eget fängelse.

Nu ska jag gå, skriva julklappsrim till min bror och sms:a kusin om hon vill vara tomtenisse med mig. Hoppas ni har bättre nätter än jag, och att ni slipper ha hål i bröstet. Take care, right?<3

Håret

Jag lovade ju en bild på håret...

Pepparkakspalats

Orkar inte skriva jättemycket nu, tankarna är redan nerstängda inför lovet men tycker ändå att mitt, Tess och Idas pepparkakspalats(?) förtjänar en plats här. :)
Bild på håret kommer senare imorgon/idag, alltså när jag vaknat och orkar sätta på datorn. Kan bli allt från mellan 11 till tills söndag natt. Haha. Ja, jag är övertrött. Har inte sovit ordentligt för mig jävla hjärna vägrar sluta drömma. Men, enjoy. Du får inte smaka. <3

Bara sug ner dig.

Jag vet inte vad det är med mig idag. Eller, jag vet nog precis men ni får inte veta. Ni vill inte veta. Varför skulle ni?

Jag vet att jag lovade bild på håret men orkar inte. Fuck. Har inte ens varit i skolan idag, orkar inte ha orden kastade mot mig, orkar inte verkligheten, orkar inte någonting. Framför allt inte mig själv.

Fan, nu blev det precis sådär det inte skulle bli. Skit samma. Känslorna skiner igenom igen. Fuck allt.

Hejdå rössvett. Ha en bra natt.

Twilight

Var och såg Twilight idag med Ida och Anna, ur film-synpunkt var den väl bra men för Ida och mig som läst boken var den en... besvikelse. Musiken var underbart bra dock, och skådespelarna var URSNYGGA! Och tro mig, jag är kräsen i vanliga fall. Dock tror jag de flesta hade tyckt Jasper var snygg... Iaf, det var inte vad jag ville komma till. Eller, var det det? Jag vet inte, är trött och illamående efter allt godis, måste duscha också så att håret inte blir sådär fail imorgon som idag! xD

Jo, just det. Jag har klippt mig, kort och brun/rött. Fail, ni får se bild imorgon. ._.

Nu ska jag duscha. Sov gott :)

Pappa och malmö<3

Jag gillar faktiskt mina ögon på denna bilden... :O


Idag vaknade jag och insåg att jag inte orkade vara hemma hela dagen igen, så jag fick åka med pappa till Malmö och shoppa kläder. Han har aldrig varit inne på Shock, så vi gick in där. Haha, han fick en komplimang för sina byxor, snacka om att han blev stolt. Expiditen som jag aldrig kommer ihåg vad hon heter sa att jag och pappa var lika och hon kände igen mig från innan. xD (Yey, jag är kändis på Shock :D)
Sen stack vi ner till myrorna där jag hittade en väska för 30 kr som pappa köpte, och sedan gick vi in på Afrodites Under. Pappa köpte underkläder til mamma xD Nu i efterhand kom jag på att det nog såg lite mysko ut, pappa och dotter inne i en underklädes/sex butik tillsammans... Ojsan.
Jag köpte julklapp till bror också, och två par jeans. Nu måste jag bara gå ner lite för att det ena paret ska sitta perfekt<3

Nu sitter jag i pappas skjorta, glasögon och carlingströja och lyssnar på Dir en Grey. Jag är trött på att vara sjuk och på att vara hemma nu. Jag vill faktiskt tillbaka till skolan, dock inte till tisdagen. Eller, både ja och nä, jag ska ju klippa mig också... Blä, jag behöver inte BUP! Jag mår ju bra nu ._. Nu har jag ju Kajsa! :)<3

Sjuk idag ._.

Jag är sjuk och har varit så i två dagar. Stack hem efter matteprovet i onsdags och spydde i onsdagskväll. Haha, jippie?

Iaf så blir den här helgen i prinsip att vara hemma. Lagom till lussevakan, well done Sara. Well done. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, det har ju inte hänt något men jag har så tråkigt och har inget annat att göra. Jag vet, jag skriver vad jag gjorde igår!

Så, igår sov jag först till typ halv elva, sen gick jag upp. (Wow!) Efter detta tittade jag på TV, det finns verkligen inga bra program nuförtiden. Sen satt jag vid datorn vilket resulterade i tre(?) nya texter, absolut inget skolarbete men ist arbete med mammas julklapp, eventuellt pappas också. Vi får se. Sen tittade jag lite mera på TV, åt lite (mycket) och spydde upp det igen. Jippie.
Sen började... Project Runway! <3
Ja, jag är en nörd men denna sesongen är min favorit, Christian Siriano är ju med! Han är ju "fierce" och sjukt söt, hade jag varit av manligt kön hade jag sett ut så. ;) Plus att hans kläder är riktigt snygga, dock gillar jag Sweet P:s också. Diggar hennes stil, och deras tatueringar. :D
Efter detta blev det en deprimerad stund av Top Model tittande, jag kan inte sluta titta men blir nästan bara ledsen av det. ._. Skit samma. Mamma kom hem, jag åt middag, satt lite mer vid datorn, skrev lite, tittade lite mer på TV (Red Dragon! <3) och föll sedan i säng efter en mini-incident.

Imorse vaknade jag ungefär halv elva tror jag och satte mig då och läste "Om jag kunde drömma". Den är bra :)

Nu vet jag inte vad jag ska göra... Titta på Narnia två? Eller terrorisera bror... Hmm. Får väl väcka honom.

Jaja, här kommer en bild på Siriano iaf.

Update.

I lördags fotade jag för max och teriff, köpte denna tröjan. --> www.ji-style.se

Sen framåt eftermiddagen/kvällen stack jag till Lund och hem till Sofie, vi hade mys med film, te och ostbricka :) Sov där, lyssnade på Harry Potter på natten och Sofie somnade <3
På söndagen cyklade vi till NovaLund och jag köpte fin mössa och ram till farmors julklapp. Jag har nu köpt min första julklapp och Tess köpte sina i september :O

Iaf. Inatt var inte kul. Jag vill till Kajsa. <3

...

Åt helvete med allt.


Verkligen, jag orkar inte.
Tar en paus.

Snötankar

Det snöade idag och jag och Tess tog foton. Sen lagade vi mat som var äcklig, men det är en annan historia. :O

Dagarna tickar förbi och jag orkar knappt ens tänka längre. Jag bara längtar efter jullovet och att få falla i hennes armar. Julen skrämer livet ur mig dock och varför det är så tänker jag inte ens berätta för er.
Av någon anlednng lyssnar jag på Christina Aguileras låt "I'm OK" nu. Jag gillar inte ens henne i vanliga fall, men denna låten är faktiskt vacker. Denna och Lisa Loebs "She's falling apart".

"They call her for dinner, she makes up a reason
She looks at her arms and she rolls down her sleeves
And her mother is starting to see through her lies
And last night her father had tears in his eyes"

Jaha. (Jag hatar er inte, aldrig)

Läxor, läxor, läxor. Blä, de attakerar mig från alla håll.
(Men vad trodde du egentligen, strunta i allt i åttan och sen skulle det vara lätt i nian? Väx upp Sara.)

Jag vågar inte riktigt skriva saker här längre, så det är väl därför det plötsligt blev tomt. Du får hälsa på i mitt huvud om du vill veta.
Men idag var en chock, jag har aldrig sett saker ur det perspektivet förut. Fast egentligen trodde jag att du skulle förstått lite mer om vad jag tycker. Jag trodde du förstått min egen avsky, och att jag faktiskt själv visste om det där. Men å andra sidan trodde jag ni alla hatade mig. Det gör jag fortfarande, men kanske inte lika mycket som innan. S, jag hoppades nästan att du hatade mig. Saker skulle varit så mycket lättare då, och jag hade kunnat hata mig själv utan dåligt samvete. (Men nu verkar du ju tycka om mig, varför gör du det? Jag är ju plast.)

Helvete. Ni förtjänade ju så mycket bättre än det jag kunde ge er. Hoppas ni får det nu. (Hoppas ni är lyckliga, så ni slipper ångesttyngd på era axlar.)


Och jag hatar er inte, även om ni skulle hata mig.

Allt är tomt. Jag är tom. Fast ändå äckligt fylld.



Allt faller i småbitar och jag orkar inte hålla det samman.

Kajsa, du räddar allt.

Snälla, lämna mig inte.

Jag vet att jag alltid sagt att man inte ska hänga upp sig för mycket på andra, men med dig var det omöjligt. Kajsa, du räddade mig när jag inte orkade mer, och du räddar mig fortfarande. Jag önskar jag kunde göra detsamma för dig och rädda dig från allt ditt mörker och alla dåliga tankar när du behöver, att jag kunde hålla din hand hela natten och hålla hela dig! Du har räddat så många av mina nätter med bara ord att jag så gärna vill betala tillbaka, för du förtjänar det. Jag tror inte ens du inser hur bra du faktiskt är, hur du räddar mig och hela världen. Hur du lyckas lysa upp allt och måla regnbågen i taket när allt har blivit svart med gråtoner.
Jag vet inte ens om du läser det här, men strunt samma om du inte gör det. Världen är för grå och den behöver veta att sådana som du existerar, prinsessor som raderar allt det gråa.


DUDUDUDUDU. DU räddar mig, vi räddar världen. Eller?

imperfekt

Usch, blä, fy. imperfekt.

Hur beskriver man en dag man knappt kommer ihåg? Hela dagen har jag kopplat bort verkligheten, varit på autopilot och inte orkat tänka. Flum, men inuti döende. Det är så det känns, hela tiden och jag lyckas inte riktigt få tillbaka känslan av att jag duger längre. Orkar inte vrida och vända längre, orkar inte tänka på det.


Har köpt Brisingr nu äntligen. På tal om inget alls.
Jag har egentligen inget att säga längre men jag har heller inget att göra, så jag bara skriver. Orkar inte redigera bilder eller ta heller för den delen, orkar inte titta gymnasium eller göra läxa. Blä, bajs. Vill inte.
Det pågår ett krig inuti mig, fortfarande.
Jag vet inte vilken del av mig som kommer vinna,
men jag vet vem som leder.

Jag orkar inte ._.

Allt känns meningslöst.
(Jag vill ju så gärna rädda dig
men hur räddar man någon annan
när man inte lyckas rädda sig själv?)

"Jag vet inte." Det verkar vara min nya favoritfras, fråga mig nästan vad som helst och du lär få det svaret. Jag kom på att Gabbi fortfarande har mina kosslurar idag... Orkar inte fråga efter dem, orkar inte prata med henne. Orkar inte ens låtsas att jag klarar av att se henne. Orkar inte ens försöka längre. Orkar inte ens undvika henne. Hon vill dessutom inte veta av mig längre, förstår inte varför jag fortfarande bryr mig, men det gör jag. Vet inte vad jag ska göra åt det. Saknar mina lurar dock, de stängde ute världen så bra...
Suck, men nu är det iaf torsdag vilket betyder fredag imorgon och inga läxor. Dock läxor idag men jag orkar inte. Vill inte ens till skolan imorgon, orkar inte se henne tyna bort. Orkar inte se mig själv tyna bort heller, men hon... jag vill bara rädda dig från allt.



Fan ta allt.

Remind me...

Kände mig nästan skyldig att skriva något nu, har inte ens haft datan på nu på några dagar. Köpte Anna Ternheims skiva idag och har lagt över den på iPoden, hennes röst får mig verkligen att rysa! Det är sådär perfekt höst/vintermusik när man sitter i bilen eller på bussen och det regnar ute. Vemodigt, sorgset, vackert!

Nå, nog om Anna nu. Var ikväll och tittade på Spyken med mamma och är mer sugen än någonsin på att gå bild! Det är nu bara frågan om att komma in för förra året hade intagningspoängen varit 240... Och jag föll ju rejäljt förra året och ända fram tills för någon månad sedan, det har inte alls gått sådär bra som jag tänkte i sjuan. Nu måste jag plugga upp mig själv från G/VG till VG/MVG. Jag vet att jag har IG i franska men ÄNTLIGEN har jag och Lotta fixat det, jag ska kämpa för ett MVG i svenskan ist och fokusera på att höja mig i allt annat. Jag ska fixa det här, jag ska och jag måste. Annars kommer jag aldrig kunna acceptera mig själv och min kropp. Det måste funka. Det här är mitt sista hopp, fixar inte detta sig vet jag inte om jag har mycket mer energi kvar. Men jag ska inte börja igen, varken med självskadning eller ätskiten. Iaf inte så som innan, men något måste göras. Se, nu bara babblar jag. Skit samma, jag behöver få ut det någonstans.


"I was on a downside, waisting my days
Then I met you and came to such a lovely place
We laughed and cried our way trough
The days and nights
The weeks and months
And all the seasons ups and downs

Remind me of how I used to feel
Remind me of who I used to be
Back when nothing could come between us
Back when that thought would never leave us"

Anna Ternheim - "No, I Don't Remember"



Kanske är världen mer okompliserad än vi tror?
Den är nog bara såhär kompliserad om du gör den det,
men hur gör man om man vill leva livet
och inte verkligheten hela tiden?
(För från verkligheten går det inte att fly,
it always catches up with you)

Måste sluta nu.

(Peruk och lösögonfransar på bilden.)

Jag vill färga håret igen. Jag orkar inte ens räkna hur många gånger jag färgat detta året. Ibland tror jag att jag färgar håret för att liksom dölja vem jag är inuti, eller dölja faktumet att jag faktiskt inte vet vem jag är. Eller att jag färgar det för att föröka hitta vem jag är. Jag har inte lyckats hitintills.

Jag vill tillbaka till den vikten jag hade innan mamma kom på mig. Vill ha ett BMI på 18 och väga 48 kilo. Just nu äcklar vågen mig, vägde mig igår för första gången på närmare en månad. Usch, fy fan. Jag vill inte ens skriva det här, det är äckligt. Bara Kajsa får veta isf, eller Tess. Jag hatar mig själv, ska sluta igen. Inte helt, men med det onödiga. Verkar inte bli någon träning imorgon heller, och på ons blir det inte heller någon. :( Ska på gymnasie-mässa på Spyken, vilket jag iof ser fram emot. But stil, jag behöver träna. Får väl gå... Måste fixa en stegräknare också och börja gå runt 12 000 steg om dagen. Ett måste.

Plus att om man inte äter sött och skitsaker så får man bättre hy. Could realy need that, det och nytt hår. Har bestämt mig för att fixa det efter jul, ni kanske får veta hur innan, kanske inte.

TRÖTT!

Riktigt äckligt trött nu, har inventerat på pappas jobb precis exakt hela dagen med Tess. Åkte hemifrån kvart över sju imorse och kom hem någon gång efter sju nu ikväll. Hunnit snacka massa skit med både Tess och kusin Anna varav jag och Tess kom på vad vi ska göra med våra hår. Najs ^^

Nu lyssnar jag på Tegan and Sara och väntar på att maten ska bli klar, orkar inte göra något annat än att vara hemma ikväll heller. Mamma har köpt naturgodis, mums!
Tycker ni ska lyssna, de är rikgtigt bra och sjukt vackra båda två, tvillingar! Dessutom har Tegan sjukt snygga tatueringar. :) Stilrent, liksom.
http://www.youtube.com/watch?v=i6Fiuwmy0cE

Nu var visst maten färdig, ha en fortsatt trevlig lördag. ;D

Utklädningsdag

Idag var det utklädningsdag i skolan och man kunde bland annat skymta en vandrande, enorm cigarett i myllret. Mycket...inspirerande? Tess var en fe, Ida fick fram sin inre stil(emo), Frida var dödsängel, Sofie en fe även hon och sen hade vi en sötsak från 1700-talet också. :O Cissi, henne fick jag bita i tre gånger. :D Gissa vad jag var?

Massa trött nu, kommer antagligen kollapsa framför TVn och inte orka tänka ens. Ensam hemma också, även bror ger sig av. Länge sedan man hade en hel kväll för sig själv... <3

Nu ska jag lägga mig i sängen ett tag, lyssna på musik och försöka komma på några bra ord att dela med mig av till någon. Imorgon ska jag inventera på pappas jobb med fru Tess också, kommer vara SLUT på onsdag. Oj, menade söndag. Omg... :O

Ha det bra, använd kondom.
Bjuder på en bild också-

Bjajshejpådigsak.

Idag är en sådan dag som jag inte vet vad den är. Kom att tänka på farfar precis och insåg att det är nästan exakt tre år sedan jag fick min sista "farfar-kram". Jag saknar dig fruktansvärt mycket, när jag spelade kort med dig kändes allt okej. Jag var trygg då och allt var bra. Jag var fortfarande hel när du levde, nu är jag trasig. Känner mig som splitter, överallt hela tiden och jag är så hungrig att jag mår illa. Det var länge sedan jag var så hungrig.
*pressa in en macka med vegitarisk tacomix och ost på*

Nu orkar jag inte datorn längre. What else is there? TVn, yey. Hejdå alla kåta.

tankar.

Minnen som sakta trycker oss ner i smutsen, kastar våra tankar omkring sig och hatar allt men inget mer än de hatar sig själva. Jag är minnen, jag existerar av minnen.
Jag har försökt, jag försöker hela tiden. "Hon förstör ju dig." Men det vet jag redan, det har hon alltid gjort. Mest är det nog jag som förstört, förstör, och jag låter det vara så för vad ska jag göra? Sluta förstöra? Hur?
"Lär mig hur och jag gör dig till min gud."

Hela dagen har varit AFI och UnderOath och en nästan äcklig önskan att bli någon annan, en något som är så olik mig som möjligt. Jag börjar acceptera faktumet att jag är värdelös och tjock men kommer aldrig kunna acceptera faktumet att jag alltid kommer vara och förbli sådär äcklig och ensam. Även om jag vill det eller ej, jag kan inte släppa in dem. Du förstör mig fortfarande, bara ditt minne gör mig äcklig och otillräcklig. Jag kommer alltid vara otillräcklig.

Mamma är besviken på mig, pappa också. Jag pluggar inte min matte. Jag vill ge upp men samtidigt kämpa. Hur ska jag kunna kämpa när en del av mig redan gett upp?
Jag drar mig till minnes den mattelektionen då jag bröt ihop, gick in på toaletten och grät. Sen höll hon om mig och mina tårar. Jag gick sönder hela tiden. Jag hatar att jag alltid går sönder.


Jag hatar allt men inget lika mycket som jag hatar mig själv.

AFI är fortfarande bäst i slutändan...

I can remember a place I used to go
Chrysanthemums of white, they seemed so beautiful
I can remember, I searched for the amaranth
I'd shut my eyes... to see

Oh, how I smiled then, so near the cherished ones
I knew they would appear... saw not a single one
Oh, how I smiled then, waiting so patiently
I'd make a wish... and bleed

While I waited I was wasting away
While I waited I was wasting away

I can remember... dreamt them so vividly
Soft creatures draped in white, light kisses gracing me
I can remember when I first realized
Dreams were the only place to see them

AFI - "The Great Disappointment"



Det är meningen att jag ska plugga matte nu men jag har redan skrikit på mamma för mycket pga av den och jag orkar inte. Inte idag. Matte är nog nästan det värsta av alla ämnen, matte och idrott. Franskan är ju redan skitsamma...

Blä, jag vet inte riktigt vart mina tankar är påväg. Vännen, jag är orolig för dig. Fast AFI räddar tankarna ännu en gång, deras texter är så vackra att man tappar andan, vill aldrig sluta lyssna. Wow säger jag bara. <3

Jag var fruktansvärt sugen på lussebullar innan men nu vill jag mest krypa ner under täcket och titta på Buffy eller något annat som får en att känna sig trygg. Något som känns hemma... Bäst hade ju varit om jag hade haft en bok att läsa men har ännu inte orkat beställa hem dem. Ska nog tvinga mamma att göra det idag. Märker ni också hur jag hoppar från ämne till ämne? Vet inte varför jag gör det, undfly tankarna?

Men Davey sjunger fortfarande vackrast. Lyssna på den här låten och ni kommer smälta. Framför allt slutet är.... gah, breathtaking! <3
Live: http://www.youtube.com/watch?v=D1vGQvcg_Xw
Studioinspelad: http://www.youtube.com/watch?v=q-yFFxkHIxU

Al helgona.

Fail bild, oredigerad. :_:


Var hos mormor och morfar idag, innan dess la vi blommor borta hos farfar. Jag saknar dig.

Självmordsidor, vad i helvete?

*suck*
Här sitter man då alltså, ännu en fredagskväll ensam med endast föräldrarna som sällskap. Om man nu inte väljer att sitta osocial på rummet, men orka...? Fast idag har jag ju faktiskt gjort något, städat köket, städat undan saker på nedanvångingen och dammsugat rummet + bäddat sängen. Come join me, someone!

Var inne på ett forum och snubblade över ett "aggresivt" inlägg angående självmordsidor. Klickade in på en och läser lite skeptiskt.
"Att förbereda sig mentalt inför självförstörelse kan vara svårt att överkomma, eftersom det nästan alltid finns något slags tvivel i de flesta fallen. Dem mer rutinerade självmordsbenägna som har flera misslyckade självmord bakom sig, har större chanser att lyckas, än nybörjarna och debutanterna.

Att gå igenom sitt eget självmord i huvudet och fantasiera om sin egen död, konsekvenserna, och hur familjmedlemmar kommer reagera är något normalt. Däremot kan man träna sig och sina tankar så när du genomför akten, verkar inte självmordet så konstigt och främmande för dig och dina tankegångar.

Att klä upp sig till sitt eget självmord är något en del gör, när de bestämt sig till 100 procent och det inte längre finns någon ånger, som en del av en mental förberedelse. Finkläder, smycken, rena underkläder, manikyr, styla håret, makeup, avgör alla hur andra människor kommer att uppfatta dig och påverka deras intryck när din kropp hittas. Självklart påverkar självmordsmetoden detta resultat.

En del av de mer fysiska självmordsmetoderna kan vara estetiskt upprörande. Medan andra metoder kan orsaka mindre rädsla och oro och vara snabbare, smärtfriare, humanare och mer praktiskt än andra former när de används ordentligt och med rätt utrustning."

Vad i helvete? Tyvär kommer jag på mig själv med att sitta och skratta tyst, för hela texten är bara så fruktansvärt... skrämmande? Inte roande, inte på något sätt kul egentligen, men någon har här satt mina egna jävla tankar på ord, tankar som förvann för bara några veckor sedan. Att sitta här och inse att det faktiskt finns andra människor därute som uppmuntrar sina medmänniskor att ta sitt eget liv... Man blir rädd, hela situationen är så surrealistisk att jag bara sitter här ock skrattar.


Nu ska jag stänga ner och skriva en dikt eller något. Hejdå, synes.

Det är meningen att jag ska bli normal nu.

Det är meningen att jag ska göra något som gör mig lugn nu, lyssna på ljud som inte påminner mig om något sorgilgt eller göra något alls som kan på ett eller annat sätt få tankarna att snurra i huvudet på mig. Det är meningen att jag ska bli trött på tabletter istället för som vanligt folk somna klockan elva av naturlig utmattning. Det är meningen att jag ska må precis som alla andra, att jag ska anpassas in i ett rutat nät av rutiner och pressas in i ett tankesätt jag aldrig haft. Det är meningen att jag ska bli lycklig.

Men hur gör man när tabletterna inte verkar funka?

Allt kommer nog lösa sig (:

Fixade äntligen mina ögonbryn igår, detta var den bästa bilden.

Jag vet inte vad det är med mig idag, men allt känns bättre än på länge. Det kanske är för att jag har en bra hårdag? :O

Nej men, jag vet inte riktigt men det känns som om allt kanske kommer lösa sig. Det kommer nog gå bra, allting. Jag ska bara fokusera på framtiden ist för det förflutna, för gjort är gjort och det finns faktiskt inget jag kan göra åt det nu. Så jag ska fokusera på att klara skolan, vara med vännerna och se till att jag kan flytta hemifrån så fort jag fyllt 18 och har pengar till det. Yey, go me!

Hektiskt dag, mycket känslor.

(Tess i profil på bilden)
Puh. Jag är utmattad.

Igår var det BUP 08.30, sen tandläkaren 10.30 och sedan Malmö hela dagen med Tess, Ida och Frida. Sushi, vampyrtänder och lösögonfransar. Hittade också nätstrumpor för ett rimligt pris, så nu är min halloweendräkt klar! Ni får se bilder nästa fredag ^^

Tess, jag och Ida gick sedan och såg "Låt den rätte komma in", en svensk vampyrfilm. Den var väl okej, men jag har sett bättre. Dock alltid mys i biomörker!

Nu ska jag till vårdcentralen snart och ta blodprov, sedan bowling med Tessans familj. I'm tired, men bara jag och bror hemma imorgon. <3

Om åtta timmar ska jag vara på BUP i Lund. Åtta timmar. Klockan är 00.40 nu.

Har precis badat bubbelbad och varit och tränat, jag vet inte hur jag mår. Har stängt av, orkar inte känna nu. Jag vet vad jag kommer känna. Bilden är förstörd av sidan.

I'm the branch that you break

Att spy är inte hälsosamt. Man får fysiskt ont i hjärtat, eller bröstet. Oftast får man ångest också. Man blir trött, irriterad, arg, röksugen. Man fylls av en sorts underbarhemskhatad skam och man sviker alla som bryr sig om en. Detta vet jag även då det inte är något jag gör regelbundet. Jag kan bara föreställa mig hur det är för människor som har bullimi. I feel with you.

Jag skulle vilja rädda alla er som faller, rädda er till en annan värld. En bättre värld. Kanske har jorden själv ångest, det är kanske därför den dör? Den kanske också har fått ätstörningar?

Jag skulle inte direkt säga att jag skäms över hur jag mår och vad jag gör, men det är ju inte direkt något som accepteras eller något som man berättar första gången man träffar någon ny. Ofta om man berättar att man skär eller har skurit sig får man reaktionen "men jävla fjortis, tar du foton också?", eller något liknande. Det är iaf så det känns, som om folk ännu en gång har delat in alla i fack. Du ska vara där, du där och jag här. Det känns så dumt att göra så och ändå, jag gör det omedvetet själv. Utan att alltid mena det hamnar alla i fack, som om vi förtjänar en plats oavsett om vi bör vara där eller ej. Vi ska helt enkelt vara där, det är en naturlag. Eller?

Ännu en natt då tankarna liksom kväver orken ur mig, ännu en natt då sömnen varken känns relevant eller meningsfull. Varför ska man sova när allt man gör är att drömma drömmar som ändå bara gör mer ont än övergiven vakenhet? Jag önskar att jag kunde stänga av mina tankar och drömmar för bara en natt men som du kanske märker går det inget bra. Men jag har iaf rena händer och bröstet gör inte ont längre.



I'm a tree that grows hearts
One for each that you take
You're the intruder hand
I'm the branch that you break
Björk - Bachelorette

Vi blir alla så trötta på att andas svavel

Drastiska ord som slår likt hagel mot våra blottade kroppar,
du faller nernerner likt ett höstlöv i oktober månad
och vi frågar oss alla vad som gick fel i våra beräknande antaganden

(the lust for change,
the search for completeness
will drive us trough storms
and make us survive hell)

Jag har andats svavel för länge om mina lungor gör ont,
drömmare föll från himlen när vi skrek efter hämd
(men jag ser inte hur de kan kalla det hämd
att kasta döda män på våra axlar?)
Jag förstår inte hur livet kunde utvecklas till något såhär förvirra
teller hur vi kunde tillåta ett sådant lidande
för att vi själva skulle få chansen att andas (något annat än svavel)

(Du har blivit en imitation av gårdagen,
en hieroglyf av vad vi kunnat kalla fantasi
och det är du som gör världen lidande,
det var du som ersatte luften och vinden)

Gudarna förstår inte längre våra anledningar,
vårt lidande har ännu inte nått sin gräns
och jag börjar misstänka att vi fastnat i feltänkande,
att våra drömmar var idiotiska, barnsliga och befängda
(Så låt oss sluta drömma, ta bort paradoxen av ett lyckligt slut
och låt oss blicka ner på helvetes sanna käft)





Vi blir nog alla trött på att andas låtsasluft
när man andats den länge nog.

tankar. saknad.

Jag vill bara kunna stoppa mina tankar någonstans, för mina känslor är för mycket.
Jag har inte kunnat hindra tårarna, de har runnit till och från hela kvällen. Snyftningarna har pressat sig ur strupen och jag hoppas så innerligt att ingen hört. Jag vet inte ens varför jag skriver det här och jag har växtvärk i det högra benet.

(Kommer du ihåg, sliter minnena sönder dig också ibland? Jag vet att allt jag gjorde var eller blev fel, det var inte meningen. Nu i efterhand inser jag att tecknena fanns där långt innan allt gick sönder och om jag bara öppnat ögonen och tittar efter hade det kanske inte gått riktigt lika fel, men jag var blind och olycklig. Något jag hatar mig för nu, för jag hade ju dig, eller hur? Visst hade jag faktiskt dig ett litet tag? Annars säger man väl inte sånna saker, eller? Jag vet inte. Jag var en idiot och egentligen försvann du nog veckor innan du slutade prata med mig. Du gjorde nog det, eller så försvann jag. Jag vet inte. Men jag orkar inte andas ensam. Det gör så ont nu, utan dina andetag bredvid. Jag brukade hålla mig vaken och lyssna på hur du andades, bara så att jag kunde komma ihåg det senare när jag låg ensam i min egen kalla säng. De tillfällena när jag fick ligga bredvid dig i din säng, då var jag lycklig. Då kunde jag andas.)




Det är svårare nu.

tankar.

Jag skriver ett inlägg till idag. För jag känner mig förvirrad och vilsen och kanske, bara kanske, kan jag slippa vara förvirrad en liten stund om jag sätter print på de trassliga tankarna inuti skallen.

Jag läste en blogg precis som jag kände igen mig äckligt mycket i. Mer än så tänker jag inte säga.
Undar vem som egentligen läser det här...
Jag kom fram till att jag inte var på Keane humör precis, jag vet inte riktigt vad jag är på för humör. Within Temptation kanske? Kanske.

Varför gör vi som vi gör? Reagerar på ett speciellt sätt i en speciell situation, säger saker, tänker tankar i ett inrutat nät av måsten. Vi kontrollerar faktiskt ingenting. Vi försöker intala oss att vi styr över våra egna liv men gör vi verkligen det? Det känns inte så för mig. Jag styr iaf inte över ett skit just nu, jag tvingas att må bra. Jag har inget val, om jag inte slutar skada mig så "blir jag ett hopplöst, patetisk och jobbigt barn." Det kommer hemsöka mig när jag söker jobb, det kommer förfölja mig resten av mitt liv. Förstår ni inte? Detta kommer vara med mig alltid ändå, det är skit samma vad ni gör. Man kan inte tvinga någon att må bra.

Nu låter det som om jag inte vill må bra, det är inte det. Jag vill, men det går för fort. Jag måste få ta det i min egen takt annars kommer det inte gå. Då kommer jag bara falla igen. Som idag, jag ville så gärna få upp den där pastasalled men jag gjorde det inte, för jag visste att jag skulle svika så många och jag visste att mamma skulle sitta där i soffan och gråta igen och det orkar jag inte. Jag orkar inte och jag vill inte. Jag vet inte hur det här går ihop, orkar inte knyta samman trådarna. Orkar inte ens läsa igenom så ni får försöka förstå bäst ni vill. Jag behöver bara få ut tankar och jag vet inte riktigt vart jag ska sätta dem, hur jag ska formulera dem, hur jag ska tänka dem.
Allt har blivit så förvirrat och fel. Fruktansvärt fel.

*lalalala*

Jag är massa trött idag och fryser som en zebra på Arktis. Men jag har iaf fått vara fin idag och haft på mig fina kängorna/stövlarna/ skorna. Vet inte riktigt vad jag ska kalla dem. :P

Min faster Sussie fyllde 45 år så vi var och firade henne hela familjen, innan dess sov jag till halv ett och fixade mig. Så har inte gjort mycket idag och har inte haft jätte mycket tid att tänka heller. Christer får en alltid att tänka på annat, han får en alltid att skratta. Eller ja, min släkt överhuvudtaget är kul typer. (Märklig mening...)

Jag är trött på att inte må bra, jag vill gå vidare med mitt liv nu. I'm sick of it.

Ha en bra kväll, jag har inte direkt något viktigt att säga. Ville mest ... Vet inte, prisa mina skor? De är ju fina...

Sista dagen på prao

Jag mår illa. Jag vill lämna över mig till toaletten. Jag tänker inte göra det.


Idag är jag mer än trött, jag är utmattad. Försov mig och kom tio minuter försent, hann som vanligt inte med frukost men åt både lunch och mellis på dagis. Dock hoppade jag över kladdkakan de bjöd på i fikarummet. (Nu vet jag äntligen, myten om att lärarna sitter och käkar kakor när vi inte ser, den är sann!)
Anyways, jag tänker inte babbla om min mat hela dagen. :P Såklart har jag gjort annat också, har ritat hur många teckningar som helst på beställning, sett på cirkus och druckit måååånga koppar kaffe. Sov dåligt som vanligt, eller snarare somnade dåligt, så kaffe var behövligt!
Idag var sista dagen så jag fick krama Thea hejdå och slipper lyssna på Matildas gnäll mer! yey.

(Jag tror inte ens någon bryr sig om det här, men jag har tråkigt.)

Det regnar ute, känner mig lite nostalgisk och sorgsen men inte sådär allt-är-skit-idag. Pratar med kusin över msn, var ett tag sedan man träffade henne. :O Tänker tankar jag skulle kunna klara mig utan och saknar närhet av någon annan. Det var länge sedan jag fick en sådan där riktig kram, länge sedan ensamheten inte satt fast i mina andetag. Men jag klarar mig, jag lever och jag vill kämpa. Idag orkar jag kämpa.

Det blir sallad ikväll, nu ska jag lyssna på 30 seconds to mars.

random tankar.

Jag är en idiot.

Det känns som om min insida slits sönder av tankar, förvirring och motsägelse som bara förvirrar mig än mer. Jag orkar inte, snälla försvinn ur mig. Bort med er. Jag vill inte, inte idag och inte någonsin.

Jag hade sett fram emot att vara ensam hemma ikväll men nej, mamma bestämmer sig för att komma hem tidigare och förstöra. Jag vill bara vara ensam i huset, ha plats för mig själv och mina tankar. Låta mig existera utan att de undrar om något är fel och om jag är orolig för tisdag. KLART SOM FAN JAG ÄR OROLIG. Jag kan ju inte sluta tänka på det, jag är livrädd. Även då jag vet att jag inte borde vara rädd så är jag det, det är svårt att sluta. Jag vet ju inte vad som kommer hända, föreställer mig de värsta jävla scenarion i huvudet.
Snälla, bara lämna mig ifred mamma. Bara för en liten stund, bara tills jag orkar dig igen. Tills jag orkar världen igen. (Jag vill inte kämpa, inte idag.)

Nalledag och pyjamasparty (?)

Idag var det "Nalledag" på dagis, så vi hade fest och firade nallar. Har gått omkring i pyjamas hela dagen och varit super trött, såklart var min nalle med. Han fick sedan agera modell på dagens bilder, fler kommer att laddas upp på bilddagboken. Vi fick glass där, titta på film(Bananer i Pyjamas) och popkorn. Fy sjutton vad ungarna var trötta vid mellis, en satt nästan om somnade vid bordet.

Har ätit som en normal människa idag, hann dock inte med frukost. Jag är seg på morgonen och hade problem med att sova som vanligt, vilket absolut inte hjälper. På vilan höll jag på att somna och det tyckte ungarna var skoj. Vädret är iaf fint och ikväll blir det spagetti och köttfärssås. Yey, får se om vi har något annat alternativ till mig. Så jävla gay att de inte tar hänsyn. -.-

Böh, helt galet trött. Kan ändå inte sova. Kan inte tillåta mig det, känns inte som om jag förtjänar att sova. Eller vara lycklig. Jag tror det är mitt största problem, jag känner inte att jag är värd att må bra. Patetiskt och jag hatar det. Vill bara... bajs. Kunna äta som en normal person igen. Och leva i två veckor utan bajsfuckinghatadesjälvskadning. HATARHATARHATAR.

Nu ska jag gå någonannanstans, jag fryser om rumpan. Hejdå.

Onsdag och blandade känslor.

Idag vet jag inte vad som händer. Det känns som om jag faller.

Jag önskar att jag kunde säga att idag har allt varit underbart och jag är skitglad men tyvärr vore det en enorm skitlögn. Idag fungerar faktiskt inte mycket, iaf inte för någon längre stund. Jag bröt nästan ihop av att lyssna på Night Drive med All-American Rejects, ett band som snarare brukar få mig på bättre humör än sämre. Jag antar att jag kopplade dem med henne igen. Jag hatar det.

Så, idag har jag iaf varit på dagiset som vanligt, Tyra var sjuk så Teah var ledsen för hennes bästa vän inte var där. Jag fick leka med henne största delen av dagen. Och jag var försenad imorse igen, så ingen frukost. På lunchen använde jag tiden till att fotografera ist för äta och allt hade varit perfekt om det inte varit för att pappa var för jävla lat för att laga middag, så vi åt pizza ist. Jag krängde i mig hela och pappas rökpaus var för kort, så en hel del är kvar. För mycket är kvar, kan känna hur det ligger i magen som en äcklig jävla massa. (Jag vet att jag inte borde, men just nu orkar jag inte bry mig.)

När jag kom hem gick jag ut och fotade lite igen och det var då Night Drive kom upp i iPoden. Jag orkar inte idag, snälla försvinn ur mitt huvud. Vill inte ha dig där längre, jag är trött på dig. Du gör för ont.

Sen jag kom hem har jag suttit här, grejat lite med bilderna i PS och skrivit. Nu börjar Ville Valo sjunga också. Jag saknar folk. Längtar till lördag och både längtar och är livrädd till tisdag. Vi får se vad som händer, orkar inte riktigt tänka på det. Ni som ska veta, ni vet. Ni andra får väl veta på tisdag.

Nu ska jag borsta tänderna och påminna pappa om att köpa nytt Lysterin. Jag bjuder på en överredigerad bild också.

Det har blivit så smärtsamt, alltihop

"Jag hatar att älska dig."
Hur många gånger har jag inte tänkt de exakta orden, hur många gånger har jag inte läst dem?
"Jag älskar att hata dig."
Gränsen mellan att hata och älska är äckligt tunn men ändå milslång, mitt huvud snurrar av känslor och smärta. Jag orkar inte men hur kan jag ens säga så? Det finns människor som har det så mycket värre och jag känner en av dem. Jag önskar jag kunde rädda henne men sanningen är att jag inte vet hur, och det är inte första gången jag sitter i sitsen av att inte kunna hjälpa den du älskar. Det har hänt förut, men hon lyckades leva ändå. Utan mig. Nu skulle jag behöva hennes hjälp för att leva.

Jag skulle vilja resa tillbaka bara några månader, till maj kanske, och skrika åt mig själv att vakna upp. Om jag bara hade öppnat ögonen då hade jag kanske inte förlorat allt, kanske hade jag fortfarande bott i hennes säng på helgerna och fått känna hennes lukt. Kanske hade hennes läppar inte varit sådär äckligt frånvarande och kanske hade jag inte haft tårar och färska sår. Kanske hade jag inte suttit här nu, eller så hade jag det. Jag vet inte och jag hatar mig själv för att jag inte vet det. Jag vill... fan, jag vill så mycket och du vill nog inget av det jag vill. Du vill säkert inte ens tänka på mig, än mindre se mig eller kyssa mig, krama mig hel igen. Det känns mer och mer som om ingen annan än du kan det.
Jag orkar inte, inte idag.

Nytt försök.

Jag ska börja blogga igen, det har jag bestämt mig för. Och den här gången ska det funka lite längre än förra gången, lite bättre. 5 dagar är inte en lång tid... :P

Fast nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, vill inte börja med att förvandla detta till en "klagoplats". Känns drygt att göra det. Så jag återkommer senare.