Solen skiner idag, bara så ni vet.

Jag har blivit lite sådär småkär i escape the fates låt situations. Ja, jag vet att jag är seg och att den kom ut länge sedan blablabla, men whatever.
Lyckats hitta en klänning till vår Middag med stort M, ska bara köpa tyg sen har jag snart skolavslutningskläder också. Klart, BH och accesoarer måste också inhandlas, eventuellt lösögonfransar. Fast skippar nog det.. Har bestämt mig nu för att färga om håret rött en sista gång innan skolavslutningen iaf, sen blir det nog brunt över sommaren. Blä, haha.

Ja, jag har tråkigt. Hur kunde ni gissa det?
Försöker bara undvika solen och svenskatalet som jag ska lära mig utantill. xD Det går bättre att undvika svenskan än solen..

Jag är sugen på godis och längtar efter göteborg i sommar, kajsafinast och sådär! <3

tråkigttråkigttråkigt

Jag har fruktansvärt jätte tråkigt nu. ._.
Försöker komma på i princip vad som helst att göra bara för att slippa skriva på svenskan, så tråkigt är det. Jag har nästan slutat bry mig på vad jga får på det satans talet, bara det är ur vägen. Ändå skjuter jag upp det... Har dock skrivit en halv sida nu. Haha, vilket skämt. >>

Well, whatever, right? Kan inte någon skapa en tidsmaskin och trolla bort de kommande två veckorna i mitt liv? Behöver lov fan. och behöver färga om det satans äckelhåret. Rött eller brunt?

HJÄLP. *gulp*

bläblä B L Ä

Jag slängde all choklad idag.

Jag vet att det är onödigt, det kanske finns någon annan som vill äta den, men jag orkar inte se den. Orkarintevarajaglängre. Fan.
Skulle skriva det jävla svenskatalet idag också men det går ju inte. Det bara inte. Det är som att köra huvudet in i en mental betongvägg, en förstärkt sådan.

Nej, idag är ingen bra dag och förkylningen vägrar släppa.

Filmkväll och rivjärn i bröstet

Jag har tråkigt, har läst ut böckerna jag lånat och orkar inte läsa ut spetimus heap fyra, den är så långtråkig, så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. ._.
Det är filmkväll hemma hos Ida idag. Känner mig ganska kass, river i lungorna när jag andas/hostar och har nästan ingen röst, men orkar fan inte sitta ensam hemma hela tiden, framför allt inte när jag inte har något att läsa. OO

Well, funderar på att duscha och sen gå ut och gå en liten stund, kanske med kameran? Tycker dock det är tråkigt att fota naturen nu för tiden, människor är så mycket roligare! Då kan man exprimentera mer med ställningar och så. (:
Oj, lät lite fel... xD

Well, ha en bra bra långhelg och hoppas för ert eget bästa att ni inte stöter in i mig och blir smittade! ;)

Hon behöver bara hitta sitt fokus igen. Right?

Jag vet inte, mina tankar förråder mig. Sviker mig. Jag kan inte se klart för tröttheten grusar sig i mina ögon och orden gör tangentbordet suddigt. Jag kan inte tänka kan inte låta något spela roll för det gör för satans ont och ingen INGEN får veta något alls egentligen, men han vet ändå och jga fattar inte varför. Han verkar fatta hur jag fungerar och jag kan inte klura ut hur han vet det för jag vet ju inte.

Jag har skrivit mer idag än på en hel månad. Tänk att det krävs en olycka och förkylning för att få fingarna och hjärnan att sammarbeta. Och jag behöver duscha om jag ska ut imorgon, känner mig sjukt äcklig och det är jag ju också. Behöver komma ut, bort bort bort bort. Längre bort än malmö, längre bort än någon jävla vänskapskram. Behöver få något mer, något som gör tillrckligt ont för att utplåna längtan och rädsla. Något som kan utplåna mig.


Och jag vet att det är något fel på mig, men jag behöver bara bli hittat. Behöver bara få tillbaka självrespekten och fokuset. Men jag vet inte var jag tappade det.

Ensamhet instängd i en kropp med streckkoder intatuerat

Det gör så ont nu. Inuti, utanpå-överallt. Tårar som svämmar över utan att existera och jag är inte ens säker på vad jag menar längre, vad jag gör. Jag klarar inte av det här, jag vet att det är patetisk och jag vet att jag borde fortsätta försöka för hennes skull, men jag kan inte. Det gör så ont och jag kan helt enkelt inte.
Allt vi kanske hade, allt som ingen alls hade. Allt jag tog sönder, det fräter nu.

Fräter fan hål på mig.

Jag försöker minnas varför jag låter bli dödsandetag

Jag sitter här nu och försöker komma på varför jag slutade skära egentligen. Försöker komma på vad som egentligen håller mig från det, vad som hindrar mig från att sluta äta. Vad som hindrar mig från att leva, släppa taget, glömma. Sen kommer jag på det;
Det är jag. Det är alltid jag, har alltid varit.
Kommer alltid vara.



Jag vet att jag låter pessimistisk men jag orkar inte låtsas ikväll. Orkar inte släppa ifrån mig tankarna och orkar inte se ner på mig själv. Blundar och låtsas att jag inte ser.
Ingen får se. (Dumt)

p&a <3

Jag är sjukt trött nu och pallar inte skriva engelskan, det går fan inte. .__. luktar fotsvett härinne också. Äckelpäckel.
p&a var helt sjukt, riktigt najs. Tyskland var något tråkigare, men helt okej. Med fyra koppar kaffe så... då funkar det mesta. OO Längtar tills de kommande helgerna och tills engelskan och svenskan är färdig, när det väl är över kommer resten av läxorna och proven kännas som ingetalls. Ska gå nu och fortsätta på engelskan, vi ses.

För jag vet hur det känns att gå sönder på duschgolvet

Har suttit klistrad vid HP - The Deathly Hallows större delen av dagen, eller snarare alternerat mellan det och att skriva på engelska intervjun. Har duschat nu och lyssnar på random musik, bland annat slipknot som poppade upp innan. Vet också med säkerhet att jag inte kommer att skriva något de kommande dygnen, då jga är ganska upptagen på annat håll. OO *höhö*

Funderar också på att ta mig tid att sticka till bibblan och låna lite fler böcker, skolbiblioteket har sina irriterande gränser...
Öh, fråga mig inte varför ni nu skulle ha nytta av den infon.

Humöret har varit jävligt mysko idag och som vanligt skiftar det beroende på vad som händer i böcker, musik etc. Fast jag tycker mig ändå kunna märka en skillnad i attityd de senaste veckorna, kanske till och med månaderna. Småsaker som innan hade fått mig att gå sönder får nu bli lite större, och jag hittar inte längre mig själv sittandes på duschgolvet med armarna runt knäna lika ofta. Som om inte bara kroppen fick nog, utan mitt undermedvetna också. Som om det numera inte gör lika ont med bakslag, jag vet hur det känns när man sitter framför toalettstolar och är maktlös och jag tänker fan inte gå tillbaka. Fan heller.


Förlåt, behövde få ut de där tankarna, våga tänka dem högt. Sätta dem på print.

Det blir tröttsamt när varje natt består av kalla kramar

Det gör ganska ont att vara otillräcklig.

Jag är trött på det här nu, ensamhet och självförakt blir tröttsamt i längden. Det blir jobbigt att försöka krama sig själv hel igen, jobbigt när allt någon kan ge är ord och inte verklig närhet. Som om jag vore otillgänglig. Fast egentligen är det kanske bara jag som gör mig otillgänglig, kanske bara jag som stöter bort folk? Kanske... Fast det spelar ingen roll alls egentligen. Inget spelar nog någon större roll.

Fan vad jag blev kryptisk plötsligt.

När tankarna klistar fast och jag inser att de kommer varje natt

Saker och ting blir alltid så mycket mer kompliserade när det är natt, när mörkret sänker sig och musiken omsluter tankar. Nästan som om vi vill göra saker mer effektfulla, nu när det är natt och månen lyser. Även om det antagligen bara är gatlycktorna som lyser.

Jag blir rädd för de där tankarna ibland, rädd för effekten och rädd för vad påverkade tankar kan ställa till med. Rädd för att påverkade tankar och effektfulla nätter kommer att bli precis det som lämnar mig ensam, rädd för att det tunna omtåliga korthuset kommer blåsa sönder i vårvindarna. Rädd för ensamheten som jag vet kan vänta bakom varje ord och varje tanke.

Kanske reagerar vi annorlunda just för att få reagera alls. Det var månader sen jag senast rörde något vasst men impulserna finns fortfarande kvar, som en reflex. Rakblad är lika vant som att cykla, och det skrämmer mig. Det skrämmer mig att något så litet fortfarande kan göra så mycket skada, utan att jag ens rör det, men kanske finns impulserna kvar just för att jag inte KAN reagera längre. Inte så. Aldrig någonsin får jag lov att ha ångest eller panik. Aldrig någonsin kommer jag att bli helt fri heller.



Men vi vet ju alla att nätterna inte varar för alltid.