AFI är fortfarande bäst i slutändan...

I can remember a place I used to go
Chrysanthemums of white, they seemed so beautiful
I can remember, I searched for the amaranth
I'd shut my eyes... to see

Oh, how I smiled then, so near the cherished ones
I knew they would appear... saw not a single one
Oh, how I smiled then, waiting so patiently
I'd make a wish... and bleed

While I waited I was wasting away
While I waited I was wasting away

I can remember... dreamt them so vividly
Soft creatures draped in white, light kisses gracing me
I can remember when I first realized
Dreams were the only place to see them

AFI - "The Great Disappointment"



Det är meningen att jag ska plugga matte nu men jag har redan skrikit på mamma för mycket pga av den och jag orkar inte. Inte idag. Matte är nog nästan det värsta av alla ämnen, matte och idrott. Franskan är ju redan skitsamma...

Blä, jag vet inte riktigt vart mina tankar är påväg. Vännen, jag är orolig för dig. Fast AFI räddar tankarna ännu en gång, deras texter är så vackra att man tappar andan, vill aldrig sluta lyssna. Wow säger jag bara. <3

Jag var fruktansvärt sugen på lussebullar innan men nu vill jag mest krypa ner under täcket och titta på Buffy eller något annat som får en att känna sig trygg. Något som känns hemma... Bäst hade ju varit om jag hade haft en bok att läsa men har ännu inte orkat beställa hem dem. Ska nog tvinga mamma att göra det idag. Märker ni också hur jag hoppar från ämne till ämne? Vet inte varför jag gör det, undfly tankarna?

Men Davey sjunger fortfarande vackrast. Lyssna på den här låten och ni kommer smälta. Framför allt slutet är.... gah, breathtaking! <3
Live: http://www.youtube.com/watch?v=D1vGQvcg_Xw
Studioinspelad: http://www.youtube.com/watch?v=q-yFFxkHIxU