...

Åt helvete med allt.


Verkligen, jag orkar inte.
Tar en paus.

Snötankar

Det snöade idag och jag och Tess tog foton. Sen lagade vi mat som var äcklig, men det är en annan historia. :O

Dagarna tickar förbi och jag orkar knappt ens tänka längre. Jag bara längtar efter jullovet och att få falla i hennes armar. Julen skrämer livet ur mig dock och varför det är så tänker jag inte ens berätta för er.
Av någon anlednng lyssnar jag på Christina Aguileras låt "I'm OK" nu. Jag gillar inte ens henne i vanliga fall, men denna låten är faktiskt vacker. Denna och Lisa Loebs "She's falling apart".

"They call her for dinner, she makes up a reason
She looks at her arms and she rolls down her sleeves
And her mother is starting to see through her lies
And last night her father had tears in his eyes"

Jaha. (Jag hatar er inte, aldrig)

Läxor, läxor, läxor. Blä, de attakerar mig från alla håll.
(Men vad trodde du egentligen, strunta i allt i åttan och sen skulle det vara lätt i nian? Väx upp Sara.)

Jag vågar inte riktigt skriva saker här längre, så det är väl därför det plötsligt blev tomt. Du får hälsa på i mitt huvud om du vill veta.
Men idag var en chock, jag har aldrig sett saker ur det perspektivet förut. Fast egentligen trodde jag att du skulle förstått lite mer om vad jag tycker. Jag trodde du förstått min egen avsky, och att jag faktiskt själv visste om det där. Men å andra sidan trodde jag ni alla hatade mig. Det gör jag fortfarande, men kanske inte lika mycket som innan. S, jag hoppades nästan att du hatade mig. Saker skulle varit så mycket lättare då, och jag hade kunnat hata mig själv utan dåligt samvete. (Men nu verkar du ju tycka om mig, varför gör du det? Jag är ju plast.)

Helvete. Ni förtjänade ju så mycket bättre än det jag kunde ge er. Hoppas ni får det nu. (Hoppas ni är lyckliga, så ni slipper ångesttyngd på era axlar.)


Och jag hatar er inte, även om ni skulle hata mig.

Allt är tomt. Jag är tom. Fast ändå äckligt fylld.



Allt faller i småbitar och jag orkar inte hålla det samman.

Kajsa, du räddar allt.

Snälla, lämna mig inte.

Jag vet att jag alltid sagt att man inte ska hänga upp sig för mycket på andra, men med dig var det omöjligt. Kajsa, du räddade mig när jag inte orkade mer, och du räddar mig fortfarande. Jag önskar jag kunde göra detsamma för dig och rädda dig från allt ditt mörker och alla dåliga tankar när du behöver, att jag kunde hålla din hand hela natten och hålla hela dig! Du har räddat så många av mina nätter med bara ord att jag så gärna vill betala tillbaka, för du förtjänar det. Jag tror inte ens du inser hur bra du faktiskt är, hur du räddar mig och hela världen. Hur du lyckas lysa upp allt och måla regnbågen i taket när allt har blivit svart med gråtoner.
Jag vet inte ens om du läser det här, men strunt samma om du inte gör det. Världen är för grå och den behöver veta att sådana som du existerar, prinsessor som raderar allt det gråa.


DUDUDUDUDU. DU räddar mig, vi räddar världen. Eller?

imperfekt

Usch, blä, fy. imperfekt.

Hur beskriver man en dag man knappt kommer ihåg? Hela dagen har jag kopplat bort verkligheten, varit på autopilot och inte orkat tänka. Flum, men inuti döende. Det är så det känns, hela tiden och jag lyckas inte riktigt få tillbaka känslan av att jag duger längre. Orkar inte vrida och vända längre, orkar inte tänka på det.


Har köpt Brisingr nu äntligen. På tal om inget alls.
Jag har egentligen inget att säga längre men jag har heller inget att göra, så jag bara skriver. Orkar inte redigera bilder eller ta heller för den delen, orkar inte titta gymnasium eller göra läxa. Blä, bajs. Vill inte.
Det pågår ett krig inuti mig, fortfarande.
Jag vet inte vilken del av mig som kommer vinna,
men jag vet vem som leder.

Jag orkar inte ._.

Allt känns meningslöst.
(Jag vill ju så gärna rädda dig
men hur räddar man någon annan
när man inte lyckas rädda sig själv?)

"Jag vet inte." Det verkar vara min nya favoritfras, fråga mig nästan vad som helst och du lär få det svaret. Jag kom på att Gabbi fortfarande har mina kosslurar idag... Orkar inte fråga efter dem, orkar inte prata med henne. Orkar inte ens låtsas att jag klarar av att se henne. Orkar inte ens försöka längre. Orkar inte ens undvika henne. Hon vill dessutom inte veta av mig längre, förstår inte varför jag fortfarande bryr mig, men det gör jag. Vet inte vad jag ska göra åt det. Saknar mina lurar dock, de stängde ute världen så bra...
Suck, men nu är det iaf torsdag vilket betyder fredag imorgon och inga läxor. Dock läxor idag men jag orkar inte. Vill inte ens till skolan imorgon, orkar inte se henne tyna bort. Orkar inte se mig själv tyna bort heller, men hon... jag vill bara rädda dig från allt.



Fan ta allt.

Remind me...

Kände mig nästan skyldig att skriva något nu, har inte ens haft datan på nu på några dagar. Köpte Anna Ternheims skiva idag och har lagt över den på iPoden, hennes röst får mig verkligen att rysa! Det är sådär perfekt höst/vintermusik när man sitter i bilen eller på bussen och det regnar ute. Vemodigt, sorgset, vackert!

Nå, nog om Anna nu. Var ikväll och tittade på Spyken med mamma och är mer sugen än någonsin på att gå bild! Det är nu bara frågan om att komma in för förra året hade intagningspoängen varit 240... Och jag föll ju rejäljt förra året och ända fram tills för någon månad sedan, det har inte alls gått sådär bra som jag tänkte i sjuan. Nu måste jag plugga upp mig själv från G/VG till VG/MVG. Jag vet att jag har IG i franska men ÄNTLIGEN har jag och Lotta fixat det, jag ska kämpa för ett MVG i svenskan ist och fokusera på att höja mig i allt annat. Jag ska fixa det här, jag ska och jag måste. Annars kommer jag aldrig kunna acceptera mig själv och min kropp. Det måste funka. Det här är mitt sista hopp, fixar inte detta sig vet jag inte om jag har mycket mer energi kvar. Men jag ska inte börja igen, varken med självskadning eller ätskiten. Iaf inte så som innan, men något måste göras. Se, nu bara babblar jag. Skit samma, jag behöver få ut det någonstans.


"I was on a downside, waisting my days
Then I met you and came to such a lovely place
We laughed and cried our way trough
The days and nights
The weeks and months
And all the seasons ups and downs

Remind me of how I used to feel
Remind me of who I used to be
Back when nothing could come between us
Back when that thought would never leave us"

Anna Ternheim - "No, I Don't Remember"



Kanske är världen mer okompliserad än vi tror?
Den är nog bara såhär kompliserad om du gör den det,
men hur gör man om man vill leva livet
och inte verkligheten hela tiden?
(För från verkligheten går det inte att fly,
it always catches up with you)

Måste sluta nu.

(Peruk och lösögonfransar på bilden.)

Jag vill färga håret igen. Jag orkar inte ens räkna hur många gånger jag färgat detta året. Ibland tror jag att jag färgar håret för att liksom dölja vem jag är inuti, eller dölja faktumet att jag faktiskt inte vet vem jag är. Eller att jag färgar det för att föröka hitta vem jag är. Jag har inte lyckats hitintills.

Jag vill tillbaka till den vikten jag hade innan mamma kom på mig. Vill ha ett BMI på 18 och väga 48 kilo. Just nu äcklar vågen mig, vägde mig igår för första gången på närmare en månad. Usch, fy fan. Jag vill inte ens skriva det här, det är äckligt. Bara Kajsa får veta isf, eller Tess. Jag hatar mig själv, ska sluta igen. Inte helt, men med det onödiga. Verkar inte bli någon träning imorgon heller, och på ons blir det inte heller någon. :( Ska på gymnasie-mässa på Spyken, vilket jag iof ser fram emot. But stil, jag behöver träna. Får väl gå... Måste fixa en stegräknare också och börja gå runt 12 000 steg om dagen. Ett måste.

Plus att om man inte äter sött och skitsaker så får man bättre hy. Could realy need that, det och nytt hår. Har bestämt mig för att fixa det efter jul, ni kanske får veta hur innan, kanske inte.

TRÖTT!

Riktigt äckligt trött nu, har inventerat på pappas jobb precis exakt hela dagen med Tess. Åkte hemifrån kvart över sju imorse och kom hem någon gång efter sju nu ikväll. Hunnit snacka massa skit med både Tess och kusin Anna varav jag och Tess kom på vad vi ska göra med våra hår. Najs ^^

Nu lyssnar jag på Tegan and Sara och väntar på att maten ska bli klar, orkar inte göra något annat än att vara hemma ikväll heller. Mamma har köpt naturgodis, mums!
Tycker ni ska lyssna, de är rikgtigt bra och sjukt vackra båda två, tvillingar! Dessutom har Tegan sjukt snygga tatueringar. :) Stilrent, liksom.
http://www.youtube.com/watch?v=i6Fiuwmy0cE

Nu var visst maten färdig, ha en fortsatt trevlig lördag. ;D

Utklädningsdag

Idag var det utklädningsdag i skolan och man kunde bland annat skymta en vandrande, enorm cigarett i myllret. Mycket...inspirerande? Tess var en fe, Ida fick fram sin inre stil(emo), Frida var dödsängel, Sofie en fe även hon och sen hade vi en sötsak från 1700-talet också. :O Cissi, henne fick jag bita i tre gånger. :D Gissa vad jag var?

Massa trött nu, kommer antagligen kollapsa framför TVn och inte orka tänka ens. Ensam hemma också, även bror ger sig av. Länge sedan man hade en hel kväll för sig själv... <3

Nu ska jag lägga mig i sängen ett tag, lyssna på musik och försöka komma på några bra ord att dela med mig av till någon. Imorgon ska jag inventera på pappas jobb med fru Tess också, kommer vara SLUT på onsdag. Oj, menade söndag. Omg... :O

Ha det bra, använd kondom.
Bjuder på en bild också-

Bjajshejpådigsak.

Idag är en sådan dag som jag inte vet vad den är. Kom att tänka på farfar precis och insåg att det är nästan exakt tre år sedan jag fick min sista "farfar-kram". Jag saknar dig fruktansvärt mycket, när jag spelade kort med dig kändes allt okej. Jag var trygg då och allt var bra. Jag var fortfarande hel när du levde, nu är jag trasig. Känner mig som splitter, överallt hela tiden och jag är så hungrig att jag mår illa. Det var länge sedan jag var så hungrig.
*pressa in en macka med vegitarisk tacomix och ost på*

Nu orkar jag inte datorn längre. What else is there? TVn, yey. Hejdå alla kåta.

tankar.

Minnen som sakta trycker oss ner i smutsen, kastar våra tankar omkring sig och hatar allt men inget mer än de hatar sig själva. Jag är minnen, jag existerar av minnen.
Jag har försökt, jag försöker hela tiden. "Hon förstör ju dig." Men det vet jag redan, det har hon alltid gjort. Mest är det nog jag som förstört, förstör, och jag låter det vara så för vad ska jag göra? Sluta förstöra? Hur?
"Lär mig hur och jag gör dig till min gud."

Hela dagen har varit AFI och UnderOath och en nästan äcklig önskan att bli någon annan, en något som är så olik mig som möjligt. Jag börjar acceptera faktumet att jag är värdelös och tjock men kommer aldrig kunna acceptera faktumet att jag alltid kommer vara och förbli sådär äcklig och ensam. Även om jag vill det eller ej, jag kan inte släppa in dem. Du förstör mig fortfarande, bara ditt minne gör mig äcklig och otillräcklig. Jag kommer alltid vara otillräcklig.

Mamma är besviken på mig, pappa också. Jag pluggar inte min matte. Jag vill ge upp men samtidigt kämpa. Hur ska jag kunna kämpa när en del av mig redan gett upp?
Jag drar mig till minnes den mattelektionen då jag bröt ihop, gick in på toaletten och grät. Sen höll hon om mig och mina tårar. Jag gick sönder hela tiden. Jag hatar att jag alltid går sönder.


Jag hatar allt men inget lika mycket som jag hatar mig själv.

AFI är fortfarande bäst i slutändan...

I can remember a place I used to go
Chrysanthemums of white, they seemed so beautiful
I can remember, I searched for the amaranth
I'd shut my eyes... to see

Oh, how I smiled then, so near the cherished ones
I knew they would appear... saw not a single one
Oh, how I smiled then, waiting so patiently
I'd make a wish... and bleed

While I waited I was wasting away
While I waited I was wasting away

I can remember... dreamt them so vividly
Soft creatures draped in white, light kisses gracing me
I can remember when I first realized
Dreams were the only place to see them

AFI - "The Great Disappointment"



Det är meningen att jag ska plugga matte nu men jag har redan skrikit på mamma för mycket pga av den och jag orkar inte. Inte idag. Matte är nog nästan det värsta av alla ämnen, matte och idrott. Franskan är ju redan skitsamma...

Blä, jag vet inte riktigt vart mina tankar är påväg. Vännen, jag är orolig för dig. Fast AFI räddar tankarna ännu en gång, deras texter är så vackra att man tappar andan, vill aldrig sluta lyssna. Wow säger jag bara. <3

Jag var fruktansvärt sugen på lussebullar innan men nu vill jag mest krypa ner under täcket och titta på Buffy eller något annat som får en att känna sig trygg. Något som känns hemma... Bäst hade ju varit om jag hade haft en bok att läsa men har ännu inte orkat beställa hem dem. Ska nog tvinga mamma att göra det idag. Märker ni också hur jag hoppar från ämne till ämne? Vet inte varför jag gör det, undfly tankarna?

Men Davey sjunger fortfarande vackrast. Lyssna på den här låten och ni kommer smälta. Framför allt slutet är.... gah, breathtaking! <3
Live: http://www.youtube.com/watch?v=D1vGQvcg_Xw
Studioinspelad: http://www.youtube.com/watch?v=q-yFFxkHIxU

Al helgona.

Fail bild, oredigerad. :_:


Var hos mormor och morfar idag, innan dess la vi blommor borta hos farfar. Jag saknar dig.