I'm the branch that you break

Att spy är inte hälsosamt. Man får fysiskt ont i hjärtat, eller bröstet. Oftast får man ångest också. Man blir trött, irriterad, arg, röksugen. Man fylls av en sorts underbarhemskhatad skam och man sviker alla som bryr sig om en. Detta vet jag även då det inte är något jag gör regelbundet. Jag kan bara föreställa mig hur det är för människor som har bullimi. I feel with you.

Jag skulle vilja rädda alla er som faller, rädda er till en annan värld. En bättre värld. Kanske har jorden själv ångest, det är kanske därför den dör? Den kanske också har fått ätstörningar?

Jag skulle inte direkt säga att jag skäms över hur jag mår och vad jag gör, men det är ju inte direkt något som accepteras eller något som man berättar första gången man träffar någon ny. Ofta om man berättar att man skär eller har skurit sig får man reaktionen "men jävla fjortis, tar du foton också?", eller något liknande. Det är iaf så det känns, som om folk ännu en gång har delat in alla i fack. Du ska vara där, du där och jag här. Det känns så dumt att göra så och ändå, jag gör det omedvetet själv. Utan att alltid mena det hamnar alla i fack, som om vi förtjänar en plats oavsett om vi bör vara där eller ej. Vi ska helt enkelt vara där, det är en naturlag. Eller?

Ännu en natt då tankarna liksom kväver orken ur mig, ännu en natt då sömnen varken känns relevant eller meningsfull. Varför ska man sova när allt man gör är att drömma drömmar som ändå bara gör mer ont än övergiven vakenhet? Jag önskar att jag kunde stänga av mina tankar och drömmar för bara en natt men som du kanske märker går det inget bra. Men jag har iaf rena händer och bröstet gör inte ont längre.



I'm a tree that grows hearts
One for each that you take
You're the intruder hand
I'm the branch that you break
Björk - Bachelorette