random tankar.

Jag är en idiot.

Det känns som om min insida slits sönder av tankar, förvirring och motsägelse som bara förvirrar mig än mer. Jag orkar inte, snälla försvinn ur mig. Bort med er. Jag vill inte, inte idag och inte någonsin.

Jag hade sett fram emot att vara ensam hemma ikväll men nej, mamma bestämmer sig för att komma hem tidigare och förstöra. Jag vill bara vara ensam i huset, ha plats för mig själv och mina tankar. Låta mig existera utan att de undrar om något är fel och om jag är orolig för tisdag. KLART SOM FAN JAG ÄR OROLIG. Jag kan ju inte sluta tänka på det, jag är livrädd. Även då jag vet att jag inte borde vara rädd så är jag det, det är svårt att sluta. Jag vet ju inte vad som kommer hända, föreställer mig de värsta jävla scenarion i huvudet.
Snälla, bara lämna mig ifred mamma. Bara för en liten stund, bara tills jag orkar dig igen. Tills jag orkar världen igen. (Jag vill inte kämpa, inte idag.)