Jag försöker minnas varför jag låter bli dödsandetag

Jag sitter här nu och försöker komma på varför jag slutade skära egentligen. Försöker komma på vad som egentligen håller mig från det, vad som hindrar mig från att sluta äta. Vad som hindrar mig från att leva, släppa taget, glömma. Sen kommer jag på det;
Det är jag. Det är alltid jag, har alltid varit.
Kommer alltid vara.



Jag vet att jag låter pessimistisk men jag orkar inte låtsas ikväll. Orkar inte släppa ifrån mig tankarna och orkar inte se ner på mig själv. Blundar och låtsas att jag inte ser.
Ingen får se. (Dumt)