Hon behöver bara hitta sitt fokus igen. Right?

Jag vet inte, mina tankar förråder mig. Sviker mig. Jag kan inte se klart för tröttheten grusar sig i mina ögon och orden gör tangentbordet suddigt. Jag kan inte tänka kan inte låta något spela roll för det gör för satans ont och ingen INGEN får veta något alls egentligen, men han vet ändå och jga fattar inte varför. Han verkar fatta hur jag fungerar och jag kan inte klura ut hur han vet det för jag vet ju inte.

Jag har skrivit mer idag än på en hel månad. Tänk att det krävs en olycka och förkylning för att få fingarna och hjärnan att sammarbeta. Och jag behöver duscha om jag ska ut imorgon, känner mig sjukt äcklig och det är jag ju också. Behöver komma ut, bort bort bort bort. Längre bort än malmö, längre bort än någon jävla vänskapskram. Behöver få något mer, något som gör tillrckligt ont för att utplåna längtan och rädsla. Något som kan utplåna mig.


Och jag vet att det är något fel på mig, men jag behöver bara bli hittat. Behöver bara få tillbaka självrespekten och fokuset. Men jag vet inte var jag tappade det.