För jag vet hur det känns att gå sönder på duschgolvet

Har suttit klistrad vid HP - The Deathly Hallows större delen av dagen, eller snarare alternerat mellan det och att skriva på engelska intervjun. Har duschat nu och lyssnar på random musik, bland annat slipknot som poppade upp innan. Vet också med säkerhet att jag inte kommer att skriva något de kommande dygnen, då jga är ganska upptagen på annat håll. OO *höhö*

Funderar också på att ta mig tid att sticka till bibblan och låna lite fler böcker, skolbiblioteket har sina irriterande gränser...
Öh, fråga mig inte varför ni nu skulle ha nytta av den infon.

Humöret har varit jävligt mysko idag och som vanligt skiftar det beroende på vad som händer i böcker, musik etc. Fast jag tycker mig ändå kunna märka en skillnad i attityd de senaste veckorna, kanske till och med månaderna. Småsaker som innan hade fått mig att gå sönder får nu bli lite större, och jag hittar inte längre mig själv sittandes på duschgolvet med armarna runt knäna lika ofta. Som om inte bara kroppen fick nog, utan mitt undermedvetna också. Som om det numera inte gör lika ont med bakslag, jag vet hur det känns när man sitter framför toalettstolar och är maktlös och jag tänker fan inte gå tillbaka. Fan heller.


Förlåt, behövde få ut de där tankarna, våga tänka dem högt. Sätta dem på print.