Splitter

Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera mot världen längre. Allt är splitter på marken, jag är splitter på marken och hur sopar man upp sig själv? Det går ju inte, eller?

Det är som om jag inte kan tänka en enda tanke, inte känna något alls, utan att inte också tänka eller känna det motsatta. Som om jag är motsattser hela jag. Jag vill inte leva, orkar inte riktigt andas längre, men jag vill inte dö heller. Jag kan inte sova men kan heller inte sluta sova, är alltid uppe i varv och alltid trött. Är både glad och ledsen, här och där. Splittrad i en miljon trasiga små bitar.

I don't want to be
another face in the window