Självmordsidor, vad i helvete?

*suck*
Här sitter man då alltså, ännu en fredagskväll ensam med endast föräldrarna som sällskap. Om man nu inte väljer att sitta osocial på rummet, men orka...? Fast idag har jag ju faktiskt gjort något, städat köket, städat undan saker på nedanvångingen och dammsugat rummet + bäddat sängen. Come join me, someone!

Var inne på ett forum och snubblade över ett "aggresivt" inlägg angående självmordsidor. Klickade in på en och läser lite skeptiskt.
"Att förbereda sig mentalt inför självförstörelse kan vara svårt att överkomma, eftersom det nästan alltid finns något slags tvivel i de flesta fallen. Dem mer rutinerade självmordsbenägna som har flera misslyckade självmord bakom sig, har större chanser att lyckas, än nybörjarna och debutanterna.

Att gå igenom sitt eget självmord i huvudet och fantasiera om sin egen död, konsekvenserna, och hur familjmedlemmar kommer reagera är något normalt. Däremot kan man träna sig och sina tankar så när du genomför akten, verkar inte självmordet så konstigt och främmande för dig och dina tankegångar.

Att klä upp sig till sitt eget självmord är något en del gör, när de bestämt sig till 100 procent och det inte längre finns någon ånger, som en del av en mental förberedelse. Finkläder, smycken, rena underkläder, manikyr, styla håret, makeup, avgör alla hur andra människor kommer att uppfatta dig och påverka deras intryck när din kropp hittas. Självklart påverkar självmordsmetoden detta resultat.

En del av de mer fysiska självmordsmetoderna kan vara estetiskt upprörande. Medan andra metoder kan orsaka mindre rädsla och oro och vara snabbare, smärtfriare, humanare och mer praktiskt än andra former när de används ordentligt och med rätt utrustning."

Vad i helvete? Tyvär kommer jag på mig själv med att sitta och skratta tyst, för hela texten är bara så fruktansvärt... skrämmande? Inte roande, inte på något sätt kul egentligen, men någon har här satt mina egna jävla tankar på ord, tankar som förvann för bara några veckor sedan. Att sitta här och inse att det faktiskt finns andra människor därute som uppmuntrar sina medmänniskor att ta sitt eget liv... Man blir rädd, hela situationen är så surrealistisk att jag bara sitter här ock skrattar.


Nu ska jag stänga ner och skriva en dikt eller något. Hejdå, synes.

Det är meningen att jag ska bli normal nu.

Det är meningen att jag ska göra något som gör mig lugn nu, lyssna på ljud som inte påminner mig om något sorgilgt eller göra något alls som kan på ett eller annat sätt få tankarna att snurra i huvudet på mig. Det är meningen att jag ska bli trött på tabletter istället för som vanligt folk somna klockan elva av naturlig utmattning. Det är meningen att jag ska må precis som alla andra, att jag ska anpassas in i ett rutat nät av rutiner och pressas in i ett tankesätt jag aldrig haft. Det är meningen att jag ska bli lycklig.

Men hur gör man när tabletterna inte verkar funka?

Allt kommer nog lösa sig (:

Fixade äntligen mina ögonbryn igår, detta var den bästa bilden.

Jag vet inte vad det är med mig idag, men allt känns bättre än på länge. Det kanske är för att jag har en bra hårdag? :O

Nej men, jag vet inte riktigt men det känns som om allt kanske kommer lösa sig. Det kommer nog gå bra, allting. Jag ska bara fokusera på framtiden ist för det förflutna, för gjort är gjort och det finns faktiskt inget jag kan göra åt det nu. Så jag ska fokusera på att klara skolan, vara med vännerna och se till att jag kan flytta hemifrån så fort jag fyllt 18 och har pengar till det. Yey, go me!

Hektiskt dag, mycket känslor.

(Tess i profil på bilden)
Puh. Jag är utmattad.

Igår var det BUP 08.30, sen tandläkaren 10.30 och sedan Malmö hela dagen med Tess, Ida och Frida. Sushi, vampyrtänder och lösögonfransar. Hittade också nätstrumpor för ett rimligt pris, så nu är min halloweendräkt klar! Ni får se bilder nästa fredag ^^

Tess, jag och Ida gick sedan och såg "Låt den rätte komma in", en svensk vampyrfilm. Den var väl okej, men jag har sett bättre. Dock alltid mys i biomörker!

Nu ska jag till vårdcentralen snart och ta blodprov, sedan bowling med Tessans familj. I'm tired, men bara jag och bror hemma imorgon. <3

Om åtta timmar ska jag vara på BUP i Lund. Åtta timmar. Klockan är 00.40 nu.

Har precis badat bubbelbad och varit och tränat, jag vet inte hur jag mår. Har stängt av, orkar inte känna nu. Jag vet vad jag kommer känna. Bilden är förstörd av sidan.

I'm the branch that you break

Att spy är inte hälsosamt. Man får fysiskt ont i hjärtat, eller bröstet. Oftast får man ångest också. Man blir trött, irriterad, arg, röksugen. Man fylls av en sorts underbarhemskhatad skam och man sviker alla som bryr sig om en. Detta vet jag även då det inte är något jag gör regelbundet. Jag kan bara föreställa mig hur det är för människor som har bullimi. I feel with you.

Jag skulle vilja rädda alla er som faller, rädda er till en annan värld. En bättre värld. Kanske har jorden själv ångest, det är kanske därför den dör? Den kanske också har fått ätstörningar?

Jag skulle inte direkt säga att jag skäms över hur jag mår och vad jag gör, men det är ju inte direkt något som accepteras eller något som man berättar första gången man träffar någon ny. Ofta om man berättar att man skär eller har skurit sig får man reaktionen "men jävla fjortis, tar du foton också?", eller något liknande. Det är iaf så det känns, som om folk ännu en gång har delat in alla i fack. Du ska vara där, du där och jag här. Det känns så dumt att göra så och ändå, jag gör det omedvetet själv. Utan att alltid mena det hamnar alla i fack, som om vi förtjänar en plats oavsett om vi bör vara där eller ej. Vi ska helt enkelt vara där, det är en naturlag. Eller?

Ännu en natt då tankarna liksom kväver orken ur mig, ännu en natt då sömnen varken känns relevant eller meningsfull. Varför ska man sova när allt man gör är att drömma drömmar som ändå bara gör mer ont än övergiven vakenhet? Jag önskar att jag kunde stänga av mina tankar och drömmar för bara en natt men som du kanske märker går det inget bra. Men jag har iaf rena händer och bröstet gör inte ont längre.



I'm a tree that grows hearts
One for each that you take
You're the intruder hand
I'm the branch that you break
Björk - Bachelorette

Vi blir alla så trötta på att andas svavel

Drastiska ord som slår likt hagel mot våra blottade kroppar,
du faller nernerner likt ett höstlöv i oktober månad
och vi frågar oss alla vad som gick fel i våra beräknande antaganden

(the lust for change,
the search for completeness
will drive us trough storms
and make us survive hell)

Jag har andats svavel för länge om mina lungor gör ont,
drömmare föll från himlen när vi skrek efter hämd
(men jag ser inte hur de kan kalla det hämd
att kasta döda män på våra axlar?)
Jag förstår inte hur livet kunde utvecklas till något såhär förvirra
teller hur vi kunde tillåta ett sådant lidande
för att vi själva skulle få chansen att andas (något annat än svavel)

(Du har blivit en imitation av gårdagen,
en hieroglyf av vad vi kunnat kalla fantasi
och det är du som gör världen lidande,
det var du som ersatte luften och vinden)

Gudarna förstår inte längre våra anledningar,
vårt lidande har ännu inte nått sin gräns
och jag börjar misstänka att vi fastnat i feltänkande,
att våra drömmar var idiotiska, barnsliga och befängda
(Så låt oss sluta drömma, ta bort paradoxen av ett lyckligt slut
och låt oss blicka ner på helvetes sanna käft)





Vi blir nog alla trött på att andas låtsasluft
när man andats den länge nog.