Jag vet ingenting längre. Hör inte hemma någonstans.
Så fruktansvärt livrädd..
Jag vill bara veta var jag hör hemma, om jag hör hemma någonstans alls och om det över huvud taget är lönt att försöka. Fast jag antar att vi inte kan se in i framtiden av en anledning, för om vi visste redan från början att vi kommer förlora, vem skulle försöka då? Och då skulle vi alla misslyckas. Hela världen skulle misslyckas. Men jag önskar ändå att jag visste..
Kylan som kväver mig nu är helt annorlunda från innan, men ändå skrämmande lik. Som om jag dansar med döden, men nu är det inte tango längre utan cancan. Eller något. Fast det kanske är så att jag fortfarande dansar tango, men med en annan kavaljér?
Jag orkar inte vara såhär på gränsen längre, orkar inte fly från socialt sällskap bara för att komma hem och må ännu sämre, känna mig ännu mer ensam. Vill inte, orkar inte. Vet inte hur jag ska bryta mig ur mig själv.
fredag 25 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar