jag sprängs.

Vi försöker fly så långt vi kan, springa tills benen viker sig under vår fjäderlätta tyngd.
Försöker undfly tankar som alltid springer ifatt.
Vi gör musiken till en helt ny värld, avskärmar våra liv från verkligheten bara för att stå ut.
Vi försöker övertyga alla andra om vår änglamagi,
vår eviga kärlek som ALLTID kommer existera,
men vi blir galna i deras ögon.


"ingen kärlek är föralltid", säger de och gäspar åt oss.

(och när vi klagar på en värld som har för många vassa kanter
så får de nog och kastar skiten i ansiktet på oss,
underkastar oss våra egna rättigheter och tankar,
tvingar oss att sluta blunda,
tvingar oss att än en gång bli våldtagna av livet)


"ni är galna hela högen"
och de förkastar en hel folkgrupp.