...

Åt helvete med allt.


Verkligen, jag orkar inte.
Tar en paus.

Snötankar

Det snöade idag och jag och Tess tog foton. Sen lagade vi mat som var äcklig, men det är en annan historia. :O

Dagarna tickar förbi och jag orkar knappt ens tänka längre. Jag bara längtar efter jullovet och att få falla i hennes armar. Julen skrämer livet ur mig dock och varför det är så tänker jag inte ens berätta för er.
Av någon anlednng lyssnar jag på Christina Aguileras låt "I'm OK" nu. Jag gillar inte ens henne i vanliga fall, men denna låten är faktiskt vacker. Denna och Lisa Loebs "She's falling apart".

"They call her for dinner, she makes up a reason
She looks at her arms and she rolls down her sleeves
And her mother is starting to see through her lies
And last night her father had tears in his eyes"

Jaha. (Jag hatar er inte, aldrig)

Läxor, läxor, läxor. Blä, de attakerar mig från alla håll.
(Men vad trodde du egentligen, strunta i allt i åttan och sen skulle det vara lätt i nian? Väx upp Sara.)

Jag vågar inte riktigt skriva saker här längre, så det är väl därför det plötsligt blev tomt. Du får hälsa på i mitt huvud om du vill veta.
Men idag var en chock, jag har aldrig sett saker ur det perspektivet förut. Fast egentligen trodde jag att du skulle förstått lite mer om vad jag tycker. Jag trodde du förstått min egen avsky, och att jag faktiskt själv visste om det där. Men å andra sidan trodde jag ni alla hatade mig. Det gör jag fortfarande, men kanske inte lika mycket som innan. S, jag hoppades nästan att du hatade mig. Saker skulle varit så mycket lättare då, och jag hade kunnat hata mig själv utan dåligt samvete. (Men nu verkar du ju tycka om mig, varför gör du det? Jag är ju plast.)

Helvete. Ni förtjänade ju så mycket bättre än det jag kunde ge er. Hoppas ni får det nu. (Hoppas ni är lyckliga, så ni slipper ångesttyngd på era axlar.)


Och jag hatar er inte, även om ni skulle hata mig.

Allt är tomt. Jag är tom. Fast ändå äckligt fylld.



Allt faller i småbitar och jag orkar inte hålla det samman.

Kajsa, du räddar allt.

Snälla, lämna mig inte.

Jag vet att jag alltid sagt att man inte ska hänga upp sig för mycket på andra, men med dig var det omöjligt. Kajsa, du räddade mig när jag inte orkade mer, och du räddar mig fortfarande. Jag önskar jag kunde göra detsamma för dig och rädda dig från allt ditt mörker och alla dåliga tankar när du behöver, att jag kunde hålla din hand hela natten och hålla hela dig! Du har räddat så många av mina nätter med bara ord att jag så gärna vill betala tillbaka, för du förtjänar det. Jag tror inte ens du inser hur bra du faktiskt är, hur du räddar mig och hela världen. Hur du lyckas lysa upp allt och måla regnbågen i taket när allt har blivit svart med gråtoner.
Jag vet inte ens om du läser det här, men strunt samma om du inte gör det. Världen är för grå och den behöver veta att sådana som du existerar, prinsessor som raderar allt det gråa.


DUDUDUDUDU. DU räddar mig, vi räddar världen. Eller?

imperfekt

Usch, blä, fy. imperfekt.

Hur beskriver man en dag man knappt kommer ihåg? Hela dagen har jag kopplat bort verkligheten, varit på autopilot och inte orkat tänka. Flum, men inuti döende. Det är så det känns, hela tiden och jag lyckas inte riktigt få tillbaka känslan av att jag duger längre. Orkar inte vrida och vända längre, orkar inte tänka på det.


Har köpt Brisingr nu äntligen. På tal om inget alls.
Jag har egentligen inget att säga längre men jag har heller inget att göra, så jag bara skriver. Orkar inte redigera bilder eller ta heller för den delen, orkar inte titta gymnasium eller göra läxa. Blä, bajs. Vill inte.
Det pågår ett krig inuti mig, fortfarande.
Jag vet inte vilken del av mig som kommer vinna,
men jag vet vem som leder.

Jag orkar inte ._.

Allt känns meningslöst.
(Jag vill ju så gärna rädda dig
men hur räddar man någon annan
när man inte lyckas rädda sig själv?)

"Jag vet inte." Det verkar vara min nya favoritfras, fråga mig nästan vad som helst och du lär få det svaret. Jag kom på att Gabbi fortfarande har mina kosslurar idag... Orkar inte fråga efter dem, orkar inte prata med henne. Orkar inte ens låtsas att jag klarar av att se henne. Orkar inte ens försöka längre. Orkar inte ens undvika henne. Hon vill dessutom inte veta av mig längre, förstår inte varför jag fortfarande bryr mig, men det gör jag. Vet inte vad jag ska göra åt det. Saknar mina lurar dock, de stängde ute världen så bra...
Suck, men nu är det iaf torsdag vilket betyder fredag imorgon och inga läxor. Dock läxor idag men jag orkar inte. Vill inte ens till skolan imorgon, orkar inte se henne tyna bort. Orkar inte se mig själv tyna bort heller, men hon... jag vill bara rädda dig från allt.



Fan ta allt.