ord

i några få sekunder
dansar stjärnorna
mot våra ögonlock
och jag ljuger för dig,
för det är lättast så
och jag vill inte
såra dig.

du påstår att
världen är
annorlunda,
men faktum är
att det bara
är vi som är det

så vi kastar oss mot spåren,
försöker desperat finna en väg tillbaka
och såret slits upp i mitt bröst,
saknaden är outhärdlig
(ändå ljuger jag
och säger att jag är okej
"det finns ingen saknad")


våga inte påstå
att det är okej
att drömma sig
tillbaka för
det kommer det
aldrig bli.
aldrig någonsin.



den 18 april 2008
är förbjudet område,
karantänskyddat
för mina tankar.
23 dec 08


(Det var så längesedan nu.)