._.

Hennes döda skelett i sängen,
inälvorna utspridda över täcket likt rosenblad

håret i en glooria,
en välsignelse av skönhet som inte blir förstådd
(inte blir uppskattad)


her skin pale against the darkness
consuming us, devouring us


Hennes slutna ögon speglar en makaber frid,
ett lugn som hemsöker världen genom mardrömar
och de som trodde att de kunde undkomma
misstog sig grovt

hennes lemmar i onaturliga vinklar,
hennes död en parodi på livet,
en sorglig metafor som ingen riktigt förstod
och de finner att döden blev meningslös


breaking, shaking,
forever dreaming



Hennes torterade kropp,
uppriven, uppskuren, hopkrupen
men det finns inget att göra
för döden kom med barmhärtiga kramar
och räddade henne från livet
(som hon trodde var en förbannelse)




måste bara posta den här ifall de skulle ta bort den från orginal sidan. ska flytta när jag orkar.

gloomy sunday <3

Åh, jag är kär! Helt underbar låt som precis matchar mitt humör just nu, men gud så underbar! Framför allt när Diamanda Galas sjunger den. Gah!

sfhalsf bajs

Sitter i skolan nu. Tänker. Fanny är sjuk och jag kan inte sluta TÄNKA. Hatar det. Blä.

Funderar på att bli blond igen. Kanske. Kommer döda håret men.. i-landsproblem?
och vad fan vill han? varför ska han säga hej? Det var han som sabbade allt, varför ska han hålla på då? ._.

BAJS. hejdå

tankar

I feel like I've turned this into my sadplace. Such a shame though.

Ibland hoppas jag verkligen att ingen läser det här. Tänk om det än någon dum jävel som gör det? Oo Stackare..
jag är trött nu, riktigt jävla utmattad men ORKAR OCH VILL inte sova. Blä xP Funderar på saker och ting, hur de fungerar och hur de inte fungerar och hur det känns att ha svamp i magen. Hur det känns att ha någon nära, under huden, som älskar en tillbaka precis lika mycket som man själv älskar den personen. Hur känns det? Att vara älskad? Inte av vänner, för det vet jag redan, men mer än så? Hur känns det när någon tränger sig djupt ner i din själ, lämnar dig sårbar och nästan naken? När man helt kan förlora sig i någon och inte vara ensam om det? Hur känns det med lycklig kärlek?

Folk frågar mig varför jag skar, varför de där ärren finns där. Vad ska jag svara? Någon svek mig något så fruktansvärt och jag tappade lusten till livet och hittade min utväg i förbjudna metoder. Med rakbladet vid min sida var jag inte längre lika ensam, jag hade någon att stötta mig mot. Någon som även den svek i slutändan.

BLÄ. det blev bajs igen. Hoppas ingen läser ._.

and i'm starting to scare myself

Jag är rädd för mig själv. Vill inte vara svartochvit. Vill inte vara randig heller.

Jag är inte ens säker på vad jag är rädd för, vet bara att jag är rädd och trött och osäker. På mig själv, på livet, på alla andra. Men mest på mig själv. Mina tankar och handlingar stämmer inte överrens, känslorna löper amok och stämmer inte. Inget stämmer. Jag är inte ens säker på om det jag gör är rätt, om jag logiskt sett ens borde vara vid liv. Sometimes I dream about drugs to kill the pain, förutom att jag inte är säker på om det är smärta eller livet jag vill ta död på. Eller om det är mig själv. Mina enmiljonfyrahundraförtioåtta personligheter. Men jag blir så trött på mina egna tankar ibland. På min egen ensamhet som jag drar över mig själv likt en skyddande jävla förbannelse. Orkar inte ens formulera orden till ordentliga, vackra meningar just nu. Måste köpa en vacker anteckningsbok att skriva i också.

i just wan't something i can never have.

Tankar, tankar och matångest(och fotolektion)

Idag är en sådan dag där jag faller och drömmer om mat mat mat och mera mat. Mat blir liksom det största som upptar tankarna. Dricker i princip bara kaffe nuförtiden, äter frokust och middag. I princip. Det gör lite ont när man varje morgon känner sig hyffsat okej och sen till lunch är man ett monster igen. Går med en förhoppning om att faktiskt kunna äta lunch med gott samvete och sen...nej. Inte idag. Och jag håller tyst, säger ingenting ens till kajsa. Vilket får mig att undra om saker och ting är annorlunda den här gången. Kommer det hålla nu eller kommer jag falla handlöst igen?

Vi hade vår första foto-workshop idag, sprang omkring i en halvtimme utomhus och fotade diverse föremål som såg intressant ut. Det här var väl den mest intressanta av dem.

träna träna

Gah, försöker träna mig trött och välmående, för jag borde ju bli trött om kroppen blir det och jag borde må bättre om jag känner att jag åstadkommit något. Hoppas det iaf. Svettig och det känns bra. <33